Styrkelyft är en sport som härstammar från den allmänmänskliga och universella drivkraften att mäta sin styrka människor emellan. Styrkelyft utvecklades i USA via sporten Odd lifts, en sport som fortfarande finns kvar idag. Odd lift, som betyder udda lyft, bygger på att man tävlar i olika former av kraftmätningar där bland annat knäböj, bänkpress och marklyft ingår som några av grenarna.
Styrkelyft kom förmodligen till Sverige omkring mitten av 1900-talet via styrketräning och gymverksamhet som ökade runtom i landet. Medvetenheten om enbart styrketräning med vikter och skivstång ökade med åren, vilket ledde till att gymverksameheten ökade. En av de tidigaste tävlingarna som finns dokumenterade med styrkelyftgrenarna hölls 1958 på Jönköpings regemente i samband med regementsmästerskapen i tyngdlyftning. Trots namnet på mästerskapet så syns det tydligt på tävlingsfotografier att det var en tävling i styrkelyft som genomfördes med grenarna knäböj, bänkpress och marklyft.
Tävlingsverksamheten fortsatte utvecklas under 1960-talet och redan från början ingick både knäböj, marklyft och bänkpress, men lyftordningen och även tekniken för hur momenten skulle utföras under tävling förändrades med tiden – både för att göra sporten säkrare för utövaren, och också för att göra sporten mer utmanade och publikvänlig. Styrkelyft som tävlingsformen ser ut idag grundas på utvecklingen under 1970- och 1980-talet och har så fortsatt. 1996 blev styrkelyft ett eget förbund med allt vad det innebär med egen administration, ekonomi, mål och ramar
.
Utveckling av förbund och start för mästerskap på 70-talet
Under slutet av 60-talet 1970-talet formaliserades styrkelyft som sport och ett svenskt förbund bildades och 1970 arrangerades det första Riksmästerskapet i Styrkelyft. År 1972 bildades det Internationella Styrkelyftförbundet (IPF) och 1975 bildades Nordiska Styrkelyftförbundet (NPF). Sverige tillsammans med bland andra USA, England, Frankrike, Tyskland, Finland och Norge var under det här decenniet drivande i den internationella tävlingsverksamheten och ses idag som pionjärerna. Deras tävlingsutbyte mellan länder ledde till att det 1973 både hölls ett inofficiellt världsmästerskap och även det allra första officiella världsmästerskapet i styrkelyft. Från början var styrkelyft en sport för män, men nu börjar även kvinnor ta plats i idrotten. Här skedde också en utveckling av tävlingsverksamhet i olika ålderskategorier och förändringar för att anpassa sporten efter publik, tävlanden och media. År 1975 blev styrkelyft en del av Svenska Tyngdlyftningsförbundet och efter det kunde det första svenska mästerskapet, SM, arrangeras.
När det första världsmästerskapet kom till Göteborg 1983
Tack vare serieutveckling under senare delen av 1970-talet breddades sporten och antalet utövare i alla åldrar växte inom styrkelyft som tävlingsform. En viktig milstolpe för svenskt styrkelyft under 1980-talet var VM som hölls i Göteborg 1983. Arrangemanget blev en succé och SVT sände direkt från Scandinavium med sportjournalisten Christer Ulfbåge och den lokala Ove ”Stålmusen” Nilsson som expertkommentator. Sverige tog bland annat tre individuella guldmedaljer genom Göran Henrysson -60 kg, Kenneth Mattsson -90 kg och Lars Norén -125 kg. Fyra år senare arrangerade Sverige EM i styrkelyft för damer i Jönköping, där svenskorna tog ett lagsilver.
På väg mot ett eget förbund under 1990-talet
Under 1990-talet sker en hel del förändringar inom idrotten styrkelyft. År 1992 tas beslutet att grenen bänkpress ska tillåtas som enskild tävlingsform. Även bänkpresströjan godkänns. I början av 90-talet läggs grunden för ett eget förbund och personer som arbetar med styrkelyft inom Svenska Tyngdlyftningsförbundet blir senare de som bildar Svenska Styrkelyftförbundet 1996. Den första styrelsen bestod av Christer Restrup (ordf), Maire Puolakka (sekr), Thomas Högberg (kassör), Ove Eriksson och Kenneth Mattsson (ledamöter), med som administratör under många fanns också Willy Candemyr. De tillsammans med ett antal andra krafter har gjort en stor insats för utvecklingen av idrotten och att förbundet också godkändes på Riksidrottsmötet 23 maj 1997.
Ökat intresse och allt fler utövare med licens under 2000-talet
Efter delningen har sporten styrkelyft fortsatt att utvecklas och öka i antalet utövare. Sporten har främst tjänat på att den klassiska lyftningen har kommit in i tävlingsverksamheten, bland annat på RM 2010 i Umeå och SM i Lund 2011. Då började också de nya viktklasserna att gälla. Styrkelyft gick tillbaka till det ursprungliga utan speciella lyftardräkter, vilket har gjort det enklare att börja med sporten. Friskvårdskulturen med fitness och crossfit samt synbarheten på internet har också bidragit till att idrottens utövare har ökat i antal. Ett stort mål internationellt är att sporten ska bli en del av den olympiska idrotten. I Sverige finns också en tydlig inriktning i förbundet att kunna erbjuda intresserade med fysiska och psykiska funktionsvariationer en plats i sporten. Sedan 2019 företräder Svenska Styrkelyftförbundet även Sverige i Styrkelyft IFN och i Parabänkpress.
